Att be är att samtala med Gud. Det är genom bönen som vi kan lära känna Honom och som Han kan lära känna oss. Vi kan uttrycka tacksamhet och vördnad, be om förlåtelse, överlämna våra bekymmer och låta Honom veta våra innersta tankar och funderingar, önskningar såväl som prövningar. Gud vill lära känna dig precis som Han vill att du lär känna Honom. Bönen är ett självklart sätt för oss att göra det och att visa Honom vem vi är. Ett sätt för dig att lära dig mer om Gud och hans karaktär är genom att läsa Bibeln, Hans ord.
Det är lätt att tro att bönen måste ske på ett speciellt sätt, men så står det inte i Bibeln. Bön kan ske i tystnad och i tanke såväl som med talade ord. Den kan ske i ensamhet såväl som i grupp eller publika sammanhang. Och bönen kan vara formell såväl som informell. Du kan gå till kyrkan och be tillsammans med andra under en mässa, eller be vid sängkanten i din morgonrock. Du kan sitta vid bordet och tända ett ljus eller du kan be under en promenad. Du kan be med knäppta händer och du kan be utan knäppta händer. Gör inte formen för bönen till ett hinder för att be. Du kan komma till Honom i bön när som helst och hur som helst.
Det är alltså inte antalet ord, platsen du är på eller hur du ser ut som räknas i en bön. Det som räknas är att den kommer från hjärtat. Att den är innerlig, ärlig och uppriktig. Be till Gud med dina egna ord, och med liknande ord som du använder när du talar. Se det som ett samtal med någon som redan känner dig väl (bättre än vad du själv gör), någon som du respekterar och ser upp till men som du ändå vågar visa hela dig själv inför, med brister, fel och tillkortakommanden. Blotta, öppna och töm ut ditt hjärta i din bön.
När Jesus predikade för lärljungarna om hur de skulle be för att bli hörda så lärde han dem Herrens bön, eller Fader Vår, som den också kallas. Fader Vår kan absolut användas som en bön att använda när man själv har svårt att hitta sina ord, men den bör kanske än hellre ses som ett exempel på de olika delar som bör ingå i en bön – vördnad, tillit, önskningar, erkännande och undergivenhet. När du själv formulerar din bön, tänk på de här olika delarna och försök hitta dina egna ord när du uttrycker dem. Berätta för Gud vad du är tacksam för, hur du känner inför Honom och vad du önskar dig. Och om du inte känner tacksamhet och vördnad, ljug inte för Honom. Han vet redan hur du verkligen känner. Var istället ärlig och berätta hur du verkligen känner och be om att få känna annorlunda.
Be så ofta som du kan, speciellt i början när det är mycket att reda ut er emellan. I början är det lätt att bönen kommer enklast ur desperation, sorg, rädsla eller frustration. Men med tiden kan bönen komma att bli mer eller mindre konstant och du märker att du vänder dig till Gud även i stunder av tacksamhet och glädje. Det är som att ha någon nära dig att tala med i tanken, vad du än gör eller var helst du befinner dig. Den upplevelsen av kärleksfull närvaro kommer ge dig en vilja att göra rätt och gott och en känsla av trygghet i alla situationer.
Oroa dig inte för någonting. Be om allting.
Det här kanske låter som en märklig fråga, men det finns mer till den än vad man först kan tro.
Om du är helt ny i din tro så behöver du reda ut vem din bön riktar sig till när du kallar på Gud. Om du under lång tid har bett dina böner till universum, till solen eller månen, till Moder Jord, till gudinnor, till jungfru Maria, till dina skyddsänglar, till dina guider eller ärkeänglar, ja, då har Gud slutat lyssna till dina böner och du behöver vara tydlig med vem du vänder dig till i din bön.
Och om du aldrig har vänt dig till Gud tidigare, utan levt ett helt liv i den här världen på den här världens villkor, ja då finns det många andra “gudar” av den här världen som anser sig vara dina, exempelvis mammon, som symboliserar materialism och lust för pengar.
I Matteusevangeliet 6:24 står det: Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Några sätt att vara väldigt tydlig i vem du vänder dig till kan vara att börja din bön på något av följande sätt:
Det fundamentala för den kristna tron är treenigheten, erkännandet att Gud har tre separata uttryck, som Gud Fader, som Jesus Kristus hans son, och som den Helige Anden. Du kan alltså därför välja hur du vill be till Gud, vem av de tre du riktar din bön till. I Bibeln står det att det är Jesus som är vår medlare inför Gud. Det är genom Hans blod som du blir förlåten och det är Han som kommer föra din talan inför Gud, så det är Honom du behöver lära känna först.
Jag upplevde att all min bön under den första tiden som nyfrälst var riktad till Jesus. Med Honom kunde jag uttrycka mig enkelt och min bön kändes på så sätt äkta, innerlig och ärlig. Det var först lite senare som jag kände mig upprättad nog att närma mig Gud i min egen bön. Jag var noggrann i början med att visa respekt och vördnad genom att bädda, klä på mig och sitta på knä med knäppta händer i min bön. Det gör jag fortfarande emellanåt, men min bön har numera övergått mycket till ett dagligt inre samtal med Gud.
Bara vid några tillfällen har jag haft behov eller mod nog att be direkt till Helige Anden, då om att fylla mig och ge mig insikt och riktning. Annars är det något jag ofta inkluderar i min bön till Gud, att låta Hans Helige Ande visa mig vägen eller ge mig mod, glädje och hopp.
I början av din återupprättelse med Gud så behöver din bön handla om just din återupprättelse. Troligtvis så kommer det naturligt för dig, när du insett att du gjort fel och valt bort Honom, att be om förlåtelse och uttrycka din ånger. De insikterna och den bönen är ett nödvändigt steg i din frälsning. Läs mer här om hur du blir frälst, dvs vad du behöver göra för att bli räddad och förlåten.
Lite senare under din resa så kommer bönen formas om till mer av ett vardagligt samtal, precis som den skulle gjort om det var en relation med en vän som du hade låtit rinna ut i sanden men sedan återupptog. Kanske bönen då kommer att handla om situationer och relationer, om oro och bekymmer, om världen eller andra människor som berör dig på något sätt. Du märker att du växer i din tro när din bön börjar handla mer om andra personer än dig själv. Men låt bönen få bli ett sätt att få tröst och riktning, att få bördor lyfta från dina axlar, att uttrycka dina önskningar och att känna Guds kärlek. Låt där få finnas gråt och skratt och många ord eller få ord. Eller bara sitt i tystnad om du saknar orden helt. Gud vet.
I Matteusevangeliet 6:8 står det: …er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.
I Mattuesevangeliet 11:28 står det: Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.
Även om det är tydligt att Gud vill att vi uttrycker våra önskningar till Honom i bön, så är det i slutändan Gud som vet bäst om våra önskningar leder oss den väg som är Hans vilja för oss eller ej. Han kommer alltid höra och svara på våra önskningar, varenda en av dem, och så länge våra önskningar är enligt Hans vilja så kommer han bönhöra dem på ett eller annat sätt. Men ett svar på en önskning kan också helt enkelt vara nej. Eller ett vänta. Så en anledning till att det kan vara svårt att veta om du fått svar på dina böner eller ej kan vara att du fått svar på ett sätt du inte förväntade dig.
För mig har det hjälpt mycket att lyssna till hur jag känner mig innan och efter bönen. Det står i Bibeln att bönen ger oss vila, frid och lyfter våra bördor. När man börjar se till de känslorna som svar på våra böner, snarare än specifika resultat eller prylar vi frågar efter, så är det mycket lättare att se att Han hör oss och svarar oss varje gång. Över tid så känner man också hur ens egen vilja och intresse formas utifrån det man tidigare har bett om, att bönerna alltså blivit hörda men på ett sätt man inte förväntade sig.
I Filipperbrevet 4:6 står det: Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Jesus Kristus.
Om du inte själv hittar orden när du ber så kan det ibland kännas skönt att använda en redan skriven bön, som någon annan redan har formulerat åt oss. Här hittar du några sådana böner. Kom dock ihåg att inte slentrianmässigt låta din bön bli en upprepning av ord utan mening för dig. Öva dig hellre på att ofta be med dina egna ord, rakt ur hjärtat.
Den bästa bönen är den som är ärlig, rakt ur hjärtat och med dina egna ord. Det skulle kunna låta något sånt här:
Älskade Gud, du som är min Far i Himmelen. Du som skapade mig och kände mig innan jag fanns till. Till dig ber jag nu.
Jag vill tacka dig för den här dagen. Tack för samtalen, tack för möten med människor som berörde mig och tack för att jag fick se Din sanning även idag. Även om det är tufft att se saker för vad de är så väljer jag hellre att vandra i Sanning med Dig tusen gånger om än gå vilse igen.
Jag har känt mig lite nedslagen på sistone så jag ber dig att bära mina bördor åt mig och jag ber om att få styrka, kraft och mod att ta mig vidare ur situationen. Jag ber dig att stärka den Helige Anden i mig och jag ber om att få bära frukt för Dig och Ditt Rike. Låt mig få vila i din famn tills du kallar mig till handling och låt mig kunna urskilja Din röst klart och tydligt.
Sedan vill jag be för min familj, för min man och för mina barn. Snälla välsigna mina barn och bevara dem oskyldiga här i världen. Låt oss alla få vara Dina barn och vandra Dina vägar. Skydda oss från ont och förlåt oss när vi trampar snett på stigen.
Allt detta ber jag om i Jesus namn. Tack Jesus!
Amen.
Det här är en bön som jag bad ofta och mycket för mig själv och med mina barn när jag var nyfrälst. Den är enkel och lätt att minnas och den ger en känsla av trygghet inför natten.
Gud som haver är en gammal bön skriven för barn som hittades i tryck första gången 1780. Bönen finns även som psalm.
Fader Vår eller Herrens bön är kanske den mest välkända bönen och ses som den centrala bönen i den kristna kyrkan. Bönen är den som Jesus själv gav åt lärljungarna i en predikan om hur de skulle be. Den står skriven i Matteusevangeliet 6:9-13. Fader Vår kan ses som ett exempel på de olika delar som bör ingå i en bön – vördnad, tillit, önskningar, erkännande och undergivenhet.
Sinnesrobönen är en bön som skrevs av en amerikansk präst och teolog 1926. Den används ofta i olika tolvstegsrörelser som en bön för att hitta acceptans i sin situation. Bönen finns även som psalm.
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Hjälp mig att leva en dag i taget,
att glädjas åt ett ögonblick i sänder
och att acceptera motgångar som en väg till frid.
Hjälp mig att – på samma sätt som Du
ta denna syndiga värld precis som den är,
inte så som jag önskar att den skulle vara,
och att lita på att Du gör allt väl
om jag överlåter mig åt Din vilja.
Ge mig nåden
att få leva någorlunda lycklig i detta livet
och i fullkomlig salighet tillsammans med Dig
i det tillkommande.
Vi ses väl på Instagram?
@ BIBELINSPO.SE